Katterna och besök av örnen
Midsommarafton var första dagen katterna fick vara ute tillsammans med oss. De njöt, vi njöt! Det är kul att se dem leka ute och springa fritt!
Vi var rädda att de skulle sticka, men det behöver vi inte vara rädda för än. De går knappt utanför tomten, och gör de det så har de hela tiden koll på var vi är.
Skakande i matburken får dem att springa in, och det är skönt att träna in det så att vi kan ropa in dem i framtiden.
Väl inne är de harmoniska och trötta! Dagarna innan vi släppte ut dem var de stressade och oroliga, men nu är det mycket bättre!
Aslan har knästrumporna på, alltid lika försiktig! Mufasa är tydligen modern med sina ankelstrumpor.
Tittut!
Idag hoppade hjärtat i halsgropen! Jag var ute med katterna och Skilla. Passade på att klippa häckarna.
Eftersom vi sett örn ganska nyligen gick riktade jag ögonen i luften många gånger om.
Efter en och halv timme ser jag att örnen är här! Den har börjat cirkulera ovanför katterna!!
De är helt ovetande och leker på åkern.
Jag ropar, men de fattar inte allvaret!
Jag springer in och upp på övervåningen där matburken är, greppar den och rusar ut!
Redan i trappen på vägen ner möter katterna mig! Phu!
I efterhand inser jag att örnen hade kunnat klippa dem på vägen in, men där och då kändes det som det enda som var rätt... Alla är tryggt inne igen, inklusive Skilla.
Örnen åkte från denna gård med en tom mage och fortfarande ser jag den sväva ovanför bygden.